måndag 25 mars 2019

Litteraturanalys Hamlet



Mycket riktigt som Shakespeare berättade handlade renässansens litteratur i många fall om kärlek. Det gjorde även Hamlet men den handlade också om svek, hämnd och sorg. Vi alla i gruppen anser att detta utdrag ur denna bok speglar renässansen på ett tydligt sätt. När Hamlets pappa, kungen av Danmark, dör gifter sig modern med den före detta kungens bror. Hamlets farbror blev alltså kungen av Danmark. Detta föll inte Hamlet i smaken och väckte starka känslor hos honom. En dag stöter Hamlet på vålnaden av sin far som berättar att farbrorn svek familjen. Han dödade sin egen bror för kungatronen. Vålnaden kräver att Hamlet ska hämnas på sin egen farbror. Sedan får man följa hans kamp mot kärleken för hans Ofelia, att inte svika sin moder och frågan om hur mycket han kan lita på vålnaden?


Under renässansen fick människan allt mer utrymme i litteraturen och samhället. Detta kan man se drag av i Hamlet. Det är flera personer som är inblandade i en så kort scen som 3:dje akten. Man får ta del av personernas känslor och tankar vilket vi anser gör att man får en inblick i människan. Man trodde på människans möjligheter. Det finns inga Gudar som styr handlingen utan det är människor själva. Kyrkan hade inte heller samma makt som under medeltiden. William Shakespeare hämtar mycket inspiration från antiken och det som är mycket speciellt med just Shakespeares texter är krånglig kärlek vilket man även får följa med i berättelsen om Hamlet. Människor började leva efter citatet “carpe diem” vilket vi anser kunde varit en anledning till att mamman struntade i “normerna” och gifte sig med sin före detta mans bror. Hon levde i nuet och fångade dagen, struntade i normerna om att man inte kan gifta sig med sin mans bror


Till exempel när Hamlets far blev mördad blev Hamlet mycket ledsen. Detta anser vi visar att även människan hade känslor och åsikter. Renässansen var pånyttfödelse av antiken vilket även gjorde att tragiken i litteraturen blev pånyttfödd och användes återigen. Aristoteles var en filosof från antiken som menade att tragedin renar oss vilket även kallas katarsis. Det var vanligt under renässansen att man använde sig av tragedi när man skrev sina texter. Det var en del av pånyttfödelsen från antiken. När fadern/ kungen dog var det en stor tragedi för familjen och för samhället. Katarsis definieras som en rensning av känslor för läsaren och publikens skull, eftersom de sympatiserar med huvudpersonen. Hamlet är en tragisk berättelse vilket medför katarsis hos läsaren som sympatiserar med Hamlet. Många kan förstå den sorgen som skapas när en nära familjemedlem dör. Ännu värre blir det när det framkommer att det är kungens bror som dödade honom. För många framstår det antagligen som något konstigt och hemskt att mamman väljer att “byta ut” hennes ex-man mot hans mördare och även kallad bror, efter att han dött.


Franskklassicismen växte under renässansen och blev väldigt populärt. Det var ett begrepp som formade dramatiken och litteraturen. Franskklassicismen var uppdelade i tre olika delar som var krav för texterna inom det begreppet. Ett av kraven var att de inte fick utspela sig under längre tid än ett dygn vilket Hamlet gjorde. Samtidigt som det utspelade sig på flera olika platser vilket det inte fick göra under franskklassicismen. Därmed var inte Hamlet en del av franskklassicismen och dess spridning.


Hamlet följer delvis den dramaturgisk modellen men eftersom vi endast fått ett utdrag är det svårt att analysera och se kopplingar med modellen. Hamlets originalspråk är på engelska vilket är förståeligt då Shakespeare var engelsman. Så vid översättningen till svenska, vilket är den versionen vi har läst, kan språket ha ändrats lite. Språket som författaren använder sig av i Hamlet tycker vi är lagom lätt att förstå. Vi hängde med i texten och förstod såklart vad boken handlade om men ibland dök det upp ord i texten som vi inte riktigt förstod då vi inte hört dem tidigare. Som tur var fanns det en beskrivning på ett enklare språk längst ner i hörnet på varje sida på de ord som man antagligen inte skulle förstå om man som oss, är född på 2000-talet.


I Hamlet är det speciella versmått. William Shakespeare använde sig framför allt av blankvers. När det gäller blankvers så är det ett speciellt sätt att skriva på då man inte använder sig utav rim. Det är spännande att han låter versmåtten fortsätta i replikskiften och inte avbrytas. Blankvers fungerade bra då den var skriven på engelska. Många engelska ord hade en jambisk betoning vilket gjorde det enkelt att använda blankvers då det var jamber som blankversen baserades på. Jamber är detsamma som en stigande versfot. Eftersom William Shakespeare var en berömd person bidrog hans användning av versmåttet till ytterligare spridning och popularitet av jamber.

Nu ska vi gå vidare till ett cafe och ha en riktigt engelsk afternoon tea fika och läsa två ytterligare populära texter under denna epoken, ser fram emot det!




Källförteckning


Alex redaktion Publicerad: 2005, uppdaterad 2007
https://www.alex.se/lexicon/article/shakespeare-william Shakespeare, William


Litteraturhistorien(tagen18/3-2019)
ne.se ( tagen 25/3- 2019) https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/versm%C3%A5tt versmått

3 kommentarer:

  1. Låter som att detta verket var väldigt spännande att läsa. En likhet mellan denna texten och Tristan och Isolde är att de handlar om olycklig kärlek. I Hamlet handlade det mycket om hämnd, svek och sorg och i Tristan och Isolde handlade det mycket om sorg och otillåten kärlek.

    SvaraRadera
  2. Hej! Jättebra blogg och intressant att läsa om boken Hamlet. Ni skriver att man under renässansen började få inblick i människans tankar, och detta tror vi är något som har utvecklats vidare till Modernismen. Under modernismen var det nämligen vanligt att författare började skriva helt utifrån vad en människa kunde tänkas tänka på och dagdrömma om.

    SvaraRadera
  3. Ni har skrivit ett väldigt bra och intressant inlägg om Hamlet. Renässansen har många likheter med antiken då renässansen var pånyttfödelse av antiken. Vi har läst antikens litteratur och den verkar likna renässansen en hel del. Inom antikens litteratur använde man sig mycket av tragedin vilket ni förklarar väldigt bra att även renässansens litteratur gjorde. Andra likheter med epokerna är att båda använde sig av katarsis, tragedi och sorg.
    Mvh, Antiken

    SvaraRadera